Historien bakom varumärket Ironman kan man läsa här. Original eller fullängds-Ironman är alltså 3,86 km simning, 180 km cykling och 42 195 m (ett maraton) löpning). I miles är totalsträckan 140,6. Sedan starten 1978 på Hawaii genomförs "riktiga" Ironman tävlingar tydligen på 28 platser i världen, bl.a. i Kalmar.
År 2005 kom man väl på att det fanns mer pengar att tjäna på varumärket Ironman om man utökade antalet tävlingar, därmed tillkom ett antal nya tävlingar i världen för halva Ironman sträckor, vilket genomfördes för första gången i år här i Auckland. Dessa tävlingar kallas därför för Ironman 70.3(miles).
Vår söndag började hursomhelst med väckning i beckmörker kl 04.30, för att hinna äta frukost och vara på plats i Viaduct Harbour vid 6-tiden. Kl 06.30 gick nämligen startskottet för proffsen, och då skulle alla tävlande vara klara i växlingsområdet, så Mats var tvungen att få in sina prylar innan dess även om hans simstart inte var förrän 07.12. Jenny började simma kl 07.24. Jag fick se dem båda komma upp från vattnet, men sen cyklade de iväg för att inte synas på flera timmar... För mig gällde det att försöka vila, äta lite och i lagom tid börja ladda och värma upp i min väntan på att få springa - jättesvårt att hålla motivationen uppe! Speciellt eftersom eliten kom i mål långt innan jag fick starta. Snabbaste man i mål var 3t56m, och bästa kvinna 4t19m. Otroligt!
Angående min eget tävlande så velade jag fram och tillbaka ett par månader innan jul om jag verkligen skulle satsa på den här tävlingen eller inte. Mats bestämde sig tidigt, medan jag har fokuserat mer på havssimningen i år, jag såg nog varken sim eller löpsträckan som något problem. Däremot har jag tappat lite intresse för cyklingen, och var nog inte riktigt motiverad att lägga tid på att träna för att klara 90km cykel. Tilläggas skall att såna här internationella Ironman tävlingar inte är gratis. Detta kalas kostade t.ex. $450 (ca SEK 2500). (En ansenlig summa för en inkomstbefriad hemmafru :-) Men strax innan jul erbjöds jag en snikväg till tävlingen; min kompis Jenny hade anmält sig tidigt men sedan skadat sig och kunde inte springa. Därför erbjöd hon mig att byta ut sin individuella anmälan till en laganmälan, därmed fick jag ta löpsträckan och ändå uppleva allt det roliga!
Förmiddagen var grå med ett sporadiskt fint regn som svalkade skönt - för de tävlande, ja! Jag hoppades mest att solen skulle hålla sig borta hela dagen, men prognosen lovade uppklarnande mitt på dagen, vilket också hände... När jag väl fick börja springa vid 11.30 tiden dröjde det inte många minuter förrän solen tittade fram och gassade obarmhärtigt... 2 timmar i solen på varm asfalt, inte så skönt faktiskt. Tur att det fanns många vätskekontroller. Men bortsett från solen var det jättekul att springa, hela city var avstängt och massor av folk var ute längs banan och hejade. Då känns allt så mycket enklare! Dessutom kunde jag med mina utvilade ben springa om de flesta av alla andra stackare som hade både simmat och cyklat... ;-)
Här är våra tider: (I totaltiden ingår även tid för själva växlingen mellan grenarna.)
Mats totaltid: 06t:12m:19s
Mats sim: 41m:35s
Mats cykel: 03t:10m:37s
Mats löp: 02t:15m:05s
Jenny & Sanna, totaltid 06:21:13
Jenny sim: 50:43
Jenny cykel: 03:22:44
Sanna löp: 02:04:14
Mats var med rätta jättenöjd med sin insats, medan jag var rätt missnöjd med min löptid tills jag fick bekräftat att arrangörerna hade gjort en miss, löpsträckan var drygt 22km istället för en halvmaraton....
Några fler bilder.
Mats väntar på simstarten:
Och där gick startskottet för män 45-49år!
Mats kommer upp från simningen:
Jenny och jag efter min målgång:
En trött hjälte fick hårigt sällskap i soffan:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar