Tomt efter RugbyVM och Halvmaratonvecka

Vad ska vi göra eller prata med folk om nu när rugbyfesten är slut? Partycentralen är stängd, inga gratisevenemang i city och helgkvällar framför TVn blir ointressant igen. Skönt i alla fall att Downton Abbeys andra säsong har börjat, DET är något att prata om, ujuj, århundradets TV-serie, helt klart! Tom amerikanska Jo är biten, hon har för övrigt inte sett eller hört mycket annat än sitt eget hemlands utbud av "kultur". Lite skillnad mot t.ex. SVTs program från jordens alla hörn, i alla fall när man var barn! Jag minns favoriter från östblocket... Professor Baltazar och Linus på Linjen ;-) Och Eurovisionsschlagerfestivalen!

Idag kom sommaren till NZ! Mestadels blå himmel och varma vindar, shorts, sandaler och glass på stranden; många tog säkert premiärdoppet idag, dock inte vi, istället ägnades dagen åt Aucklands halvmaraton. Upp till bevis efter månaders förberedelse. Väckarklockan ringde kl 04.00, lite lätt frukost, och sen iväg. Samma drill som förra året, båt över hamnen till starten i Devonport. Mindes förra året som lite stressigt, så i år tog vi till extra tid, vilket resulterade i att vi anlände tom i tid till maratonstarten 06.10 - nätack! Kl 07.00 gick vår start.

Före start fick vi oväntat sällskap av en stackars vilsen ochlofobisk skotte som vi träffat ett par gånger tidigare i vår löpgrupp. Ochlofobi, folksamlingsskräck, rätt starkt att då anmäla sig till ett av de största loppen på NZ, eller hur!?! Folksamling och köer blir det gott om när uppåt tiotusen personer ska springa en sväng tillsammans! Men han blev betydligt lugnad av att träffa oss, tänkte absolut inte släppa oss ur sikte och pladdrade i hundraåttio! Mats fick leda honom i herrarnas toalettkö, och jag fick löpsällskap första fjärdedelen av loppet. Till saken hör att han egentligen är en jätteduktig löpare, så när springandet lyckats lugna hans nerver studsade han lätt ifrån både Mats och mig. Trots all träning blev min tid inte bättre än 1.55, och Mats 1.47. OK, personliga rekord för oss båda, men orken tröt och tempot föll de sista 5 km för oss båda vilket var en liten besvikelse, för få långa löppass som förberedelse är ett tips. 

Till sist i veckans blogg; som om det inte räcker med jordbävningar, gruvolycka, och oljeutsläpp - i veckan var det dags för en ny "katastrof", en av landets viktigaste gasledningar sprang läck, har fortfarande inte lagats. I princip hela norra nordön blev utan gas, hårt slag mot t.ex. restauranger med gasspisar, sjukhusens tvätterier och inte minst mejerier som slänger miljontals liter mjölk som inte kan pastöriseras. Vi vore nog ganska odrabbade förutom att jag fick duscha kallt i simhallen i veckan, och temperaturen i bassängen var lägre, jag simmade fortare för att hålla värmen men frös efteråt ändå...