På söndagen provade vi istället Turoa skidområde och där var det mycket bättre, två stolliftar tog upp oss högt på berget, och där fanns en (1) riktig pist iordninggjord. Kall fin snö, men absolut noll sikt och sporadiskt snöfall. 95 % av folket i backen var unga snowboardåkare, vi var nog bland de äldsta i backen, förutom ett fåtal hängivna föräldrar som entusiastiskt släpat ut sina små telningar i geggvädret. Men en kul helg hade vi, våra vänner introducerade oss till Ginger Wine, riktigt gott att blanda med öl, whisky eller varför inte både och?
Tillsammans erbjuder Ruapehus områden ett 50-tal pister, deras respektive dalstationer ligger på ca 1600möh med högsta åkhöjd ca 2300möh, fallhöjd ca 700m, helt ok. Men lite surrealistiskt är det att åka skidor på en aktiv vulkan, Ruapehu får utbrott vart 10-20 år, senaste större utbrottet var 1995. Varningsskyltar visar vilka områden som är säkra när lava och lervälling strömmar utför berget. Tro det?!? Alla pister och liftar ligger över trädgränsen, det finns ingen växtlighet alls på den höjd vi befinner oss, bara berg, stenar och grus - allt kolsvart, vilket lätt ger ett smutsigt intryck. Det behövs verkligen en hel del snö för att gömma alla dessa stenar, nu väntar vi på mer!
Video som visar vägen upp till Turoa, grön, frodig regnskog övergår i snö.
Ruapehu med molnhatt
Whakapapas Happy Valley
Intressanta varningskyltar
En glad samling i Turoas pist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar