Offshore Powerboat Racing och Skogscykling med utmaningar

Det senaste avsnittet i serien ”ännu en vanlig dag på jobbet” med Mats: provkörning av racerbåt i 180km/h… Det var tydligen väldigt skojjjjjigt!!
http://www.nzoffshore.co.nz/

Medan maken var heltidsavlönad fridstörare så var hustruns val av aktivitet igår en fridsam cykeltur i skogen – trodde hon! Jo och jag, som de auktoriserade aktivitetsutprovare vi blivit, skulle utforska den fina skogscyklingen i Whitford Forest. Först grundlig research, läsa på i MTB-guideboken, kolla nätet, skriva ut kartor, vi ringde dessutom till kontaktpersonen Angus för att dubbelkolla öppettider, avgifter etc. I en bisats mumlade förvisso Angus att ”the trails are not maintained like they used to be..” men vi var välkomna.

1:a utmaningen: Köpa “permits”! Turistinformationen i Howick sköter försäljningen, att hitta dit blev en delutmaning, Howick ligger ca 10km från själva skogen! Vi fick fylla i varsin blankett, betala 5NZ$ (25 sek) för att få varsitt klistermärke med våra namn, skriftligt tillstånd att få cykla i skogen, skriftligt tillstånd för att få parkera bilen, samt kvitton på själva avgiften – proceduren tog 20 min - vaddå pappersexercis!? Varsin karta över spårområdet inkluderades i pappershögen.

2:a utmaningen: Hitta skogen! Urusel skyltning, men till slut hittar vi en stor låst grind vid vägen, enligt research skulle vi köra igenom grinden till parkering vid spåren… Inte en människa i sikte, vi ringer Angus igen, nänä, bara lämna bilen där vi är, lyfta cyklarna över grinden och som uppvärmning cykla grusväg fram till spåren!

3:e utmaningen: Hitta cykelstigarna! Kommer fram till en infotavla vid grusvägen, och vad är detta?? Vår spårkarta från turistinformationen har absolut INGENTING gemensamt med kartan på infotavlan! Där spåren borde ha varit är det nu kalhygge! Situationen börjar bli surrealistisk…

4:e utmaningen: Cykla på stigarna! Vi hittar en diffus stig som enligt en skylt heter ”Breadheads”. Cykelstigen får tydligen samsas med bågskytteklubbens skogsbana, fullt av pilbågsmål överallt. En skum figur med stor pilbåge och pilkoger över axeln dyker upp i skogen. Bara han och vi här… mitt i ingenstans… scary! Men vi ger oss inte, cyklar vidare på ”stigen” som är täckt av snorhala jättebarr, full av rötter, stubbar i oländig terräng. Ganska snart konstaterar Jo och jag att vandringsstav och machete hade varit bättre verktyg för framkomlighet än att släpa på en cykel…!! Föga förvånande är skyltningen i skogen obefintlig. Men efter tre jobbiga km – lycka! Vi kommer ut på en grusväg!

Nåväl, vår lätt surrealistiska dag i skogen slutade väl när vi istället bestämde att utforska grusvägarna och inte ge oss in i skogen. Vi belönades i långa svettiga uppförsbackar och härliga nerförsdito kombinerat med vackra vyer över hav och öar utanför kusten. Allt i en skog helt utan folk och fä! Only in New Zealand!